Ännu en insnöad dag

För dagen intet nytt. vi har fått veta att marodören attentatsmannen i Stockholm har förberett sig under 4 år för sin uppgift att ta död på ett antal oskyldiga människor i närheten av Åhlenvaruhuset. Det har kommit kommentarer om att vi i Sverige är alltför godtrogna för att inse att det som nu utspelats har en allvarlig sida och det verkar tyvärr vara så. Personligen tror jag inte ett ögonblick på att de religiösa strukturer som nu erövrar Sverige inte har andra mål än som predikas av diverse ledare. Det är rörelser som vill erövra världen- inte mycket bättre än nazismen och kommunismen på sin tid. Det verkar ta minst 50 år innan dokumenten avslöjar vad som egentligen är avsikten. Det handlar om förslavande, kvinnoförtryck och tillintetgörande av otrogna ioch total mansdominans. Under vilka förtecken det hela sker är egentligen ointressant eftersom det inom alla religioner finns likartade dogmer. Vilket syfte fyller annars missionsverksamhet i olika former oavsett religion. Stolligheter a la Hitler om arisk ras och Valhall som det shangri la som väntar tar man inte längre på allvar. Tyvärr- tendensen finns där. Det som bekymrar mig en aning är det faktum att man umgåtts med människor som uppenbarligen haft en livssyn som ligger nära den facistiska kommunistiska eller nazistiska under en utstrålning av humanism som vid närmare beskådande är alltigenom falsk men väl dold.
Lyssnar just på en engagerad debatt om samgående mellan Centern och Folkpartiet. Under min studietid vid Sthlms Universitet hade jag som professor Nils Andrén och han sade då kategoriskt att det enda möjliga var ett samgående mellan de borgerliga partierna om de skulle ha någon möjlighet att komma i regeringsställning. Alliansen har besannat detta och man får hoppas att de nu på något sätt materialiserar detta. Hoppas kan man ju alltid. Många nutida
ledare har börjat få en mer realorienterad syn på kristendomen. Därmed inte sagt att den intellektuella moralens maxim ska vara att inte tro på något inte kan bevisas. Även det blir svårt att bevisa. Eller som Per Olof Enquist rekommenderade Ingemar Bergman att använda när frågorna blev alltför påträngande "Det är i skärningspunkten mellan språket och moralen som vår nya frihet blir synlig" som standardsvar på journalisternas frågor. Och det är inte alldeles lätt att förstå och något att begrunda för envisa medieföreträdare.

Geriatrik och omvårdnad

Med anledning av "larmrapport" om kris i rekrytering av äldrepersonal- några reflexioner.
Hur ska det egentligen bli när vår åldrande befolkning når ett maximum och de flesta lever kanske upp i hundraårsåldern. Människor blir sjuka , inte proportionellt men snarare så att sjukdom förder sjukdom och följden blir ett förödande hårt tryck på en vårdapparat som redan är underdimensionerad. Orsaken till det kan man söka i en rad olika faktorer, varav de främsta är bristande resurser ofta inte optimalt utnyttjade, relativt lägre utbildningskapacitet inom vårddsektorn, läkare, sköterskor och annan vårdpersonal. För vissa grupper alltför låga löner för att attrahera lämplig personal och låg status. Vad man gör åt detta är en politisk funktion. Tyvärr befolkas de politiska institutionerna i alltför hög grad av politikens broilers med alltför liten kontakt med den fysiska verkligheten för månniskor i gemen. Plånboksmotivationen gör att många som skulle kunna göra en aktiv insats hamnar i de rikemansspår som tycks vara högsta mode hos de yngre generationerna. Men även de blir äldre.

Nyåret 2011 - den 2 januari 2011

Efter nyårsfirandet som inte varit särskilt omstörtande för vår del har vi idag besökt Universitetsaulan för en konsert av Uppsala Akademiska Kammarkör som framförde musik av Händel, Bach, Gluck Rameau och Purcell under ledning av Stefan Parkman och medverkan av operatrion Divine och Drottningholms barockensemble. Det var en helgjuten föreställning med många kända och delvis för min del okända pärlor. Vi träffade Gunnars släkt- något som uppenbarligen tillhör det obligatoriska när vi besöker UAKs konserter. Lars Göran medverkade som både arrangör och sångare. Efteråt åkte vi hem till Else där Anna Lisa också var med. Hon har varit här under nyårshelgen.
Det händer inte så värst mycket ute världen. Lokalt i Uppsala behagade en centerpartist uttala sig om feta personer och att de borde betala högre skatt eftersom de förorsakar större kostnader för samhället. Han var nog inte särkilt angelägen om att bli omvald.
Noterade att Singapore köper svenska ubåtar och utbildar de som ska bemanna dem. Uppenbarligen förväntar man sig stridigheter i sydöstasien, något som framförallt är relaterat till Kinas växande inflytande. Vi kanske också får se lägre bilpriser som följd av Sydkoreas anslutning till det frihandelsavtal som just nu behandlas på olika håll. Bäva månde Volvo och Saab för Sveriges del även om de inte längre är svenskägda.
Det har varit en sällsynt besvärlig vinter hittills med många bekymmer som följd. Järnvägarna i Sverige är närmast mogna för kollaps, det brinner litet varstans i stugorna ute i landet. Oförsiktigt handhavande av elddon förorsakar de flesta liksom avsaknad av brandvarnare. Tyvärr har en av våra mest kända skådespelare Per Oscarsson och hans hustru brunnit inne.
I morgon bitti anländer Robert från sin vistelse i Sydafrika om inget oförutsetrt inträffar med vind och väder. Man kan inte så noga veta med all den snö som nu faller och kylan som ställer till med besvär över större delen av den nordliga sfären.
Några nya mordiska infall med självmordsbombare förväntar vi oss inte just nu, men man vet ju aldrig. Religiösa stollar finns ju litet varstans även om vi i stort sett varit befriade hitintills.

Inför ett Gott Nytt År -2011 funderingar

Det återstår att se hur det nya året blir. Det mesta är tämligen kallt och rått för årstiden. Det är inte utan att man längtar tillbaka till svunna tider. Ropbert med familj befinner sig nu i Sydafrika och har varit på besök i Gaborone tillsammans med Natalie till en stad som inte längre är sig lik på något sätt. Vi var där i februari . mars förra året och då var det med knapp nöd vi hittade igen vårt hus som föfrresten var försvunnet till förmån för någon nyrik som inte ansåg det värt att behålla. Nåväl . det var en trevlig resa. Vi trodde inte att världsmästerskapen i fotboll skulle kunna genomföras med tanke på det kaos som mötte oss på Oliver Tambo-flygplatsen. Men det gick onekligen vägen. Själv gör jag inte så värst mycket numera. I am waiting for the sunrise. Den lär väl gå upp någon gång i april om vår herre är nådig nog. Snöskottning ör ett fördärv. Hörde just på radio att ca 10.000 fall av större eller mindre blessyrer och olyckor inträffar vid snöskottning, varvid hjärtproblem intar en tämligen stor del. Turligt nog för vår del har vi fått till hjälp av en bonde som har en häst- dvs traktor med tämligen många hästkrafter som på minuter klarar av den snöskottning som annars skulle ta åtminstone två-tre timmar. Ändå så har man det mycket värre längre söderut i *Skåne och på Bornholm.
Som väl upptränad radiot har jag följt de internationella skeendet tämligen noggrant- och det blir man sannerligen utmattad av. Förr kunde man vakna upp, lyssna på nyheterna och konstatera att Palme gjort ett uttalande som kunde engagera tankebanorna 14 dagar framöver.
Idag meddelas att 250.000 människor omkommit i en jordbävning någonstans i världen. I stort sett är det hela mediemässigt över på en vecka. Mer väsentliga nyheter ex. vad idolerna på TV har för sig i kärlekslivet tar dock aldrig slut. Vem som gläds åt det vet inte jag. Jag tycker nog att det är frågan om en viss förflackning av många områden. Exempelvis talspråket. Liksom har blivit modeordet även bland vanligtvis bildade och väl utbildade kulturhabitueer. Idag hörde jag ett antal inlägg i en aktuell debatt om könsordningen i vårt samälle. En av deltagarna, en känd journalist-skribent som lyckades med konststycket att använda ca 4 gånger i varje mening. Vad betyder liksom egentligen. Det kan man onekligen fråga sig. Jag är förvisso ingen språkspion, men nog tyder det på en språklig okunskap om modeord ska mer eller mindre dominera normala samtal. Nog om detta "mainstream"fenomen.
Nyheten att Richard Holbroke avliddit har inte rönt någon större uppmärksamhet, åtminstone inte i Sverige trots att han tillhör de mer framstående när det gäller att skapa fred på olika håll i världen. En idrottsman som ägnar sig åt att putta en boll framför sig på en gräsplätt får tusenfalt större uppmärksamhet speceillt om det hela är kryddat med ett antal kittlande sensuella effekter och en utslagen bilruta. För att inte tala om fotbollsspelande idol som har joxat till sig ett antal hundra miljoner genom att sparka in bollen genom ett 4 meter stort hål. Egentligen tycker jag synd om många av de politiker som sliter och släpar, orerar och gnor för att det här samhället att fungera. Storparten av dem får ingen som helst uppskattning.

Vad ska man då önska inför det nya året. Det främsta önskemålet är att få förbli någorlunda frisk och alert. En förhoppning att det krig som pågår i Afganistan och som aldrig kan vinnas ska ta slut. Det är många som har försökt sig på detta förut, inklusive Alexander den store, ryssarna och engelsmännen på sin tid, men ingen har lyckats med den uppgiften. Det kanske inte är värt att såga något om islamismens utbredning men nog är det ett förunderligt land vi lever i som kan tillåta sig att ge statsbidrag till en organisation som inte erkänner kvinnan som likvärdig med samma rättigheter som män.och som tillåter stening av kvinnor vid brott som i västerlandet aldrig skulle anses som brott.

Det är förmodligen inte klokt att fördjupa sig alltför mycket i problematiken.Lösningen ligger inte inom räckhåll. Miljöproblemen är måhända mer hanterliga, men ifråga om alternativ dem står vi lika valhänta. Vi lär få återgå till en politik som inte enbart är inställd p tillväxt. I bloggen om Pelle och Ingrid har jag något litet beskrivit hur det var i vår barndom. Förvisso fanns inte livets god i överflöd, men brist på lycka och harmoni i tillvaron upplevde man sällan.
Att tycka så är antagligen att anses som reaktionärt. Någon form av modus vivende borde man kunna komma fram till. Vi får väl se vad makthavarna kommer fram till. Trots allt som sägs om vikten av anpassad utveckling kan man ju inte mer än äta sig mätt något som borde gälla för alla Det vore väl något att sträva efter.- Enl. prfessor Halvard G.F. Sundberg är väl och ju ord som man inte får eller skall använda . jag har lagt väl som ett retoriskt imperativ. Ibland får man bryta mot reglerna. Hur det nu ska gå till!!!! Bengt Sändh anser att om man inte bryter mot minst 10 påbud varje dag mår man inte bra. Det får vara bra för den här gången. Det brukar alltid finnas någon som inte tycker lika och bra är det. Slut.

Efter trettondagen

Det har varit ettlångt uppehåll i skrivandet. Mycket har hänt , men det mesta har såvitt jag förstår ältats fram och tillbaka i medier av olika slag. Jag har emellertid ägnat mig en del åt läsande utöver tidningarna som har varit intressant. Närmast har det varit och är Herbert Tingsten och några av hans böcker från 40- och 50-tal. Det mesta av vad han skrivit har giltighet fortfarande. Hans analyser är skarpa och kritiska med formuleringar som såvitt jag förstår saknar motstycke i svensk journalistik. "På Marknadstorget" och "På Krigsstigen" liksom "Argument" borde med fördel kunna läsas av vår tids politiker. Av de mer anmärkningsvärda händelserna under sistlidna månaden kan man måhända inrymma den golfvärldens habituee som visat sig ha virila egenskaper utöver det vanliga. Han torde inte vara ensam i kretsen. Inte minst har värdiga föregångare i högreståndsvärlden föregått med exempel som onekligen förvånar. Att det rör sig om exempel om än av olikartad beskaffenhet, som chockerat och uppenbarar en skäligen moralisk omedvetenhet är egentligen inte förvånande. I dagens upplysta värld är det inte längre möjligt att vara diskret. Nåväl, som sagts av många sansade debatörer "han/hon är i alla fall en människa" även om det ibland förvånar hur somliga utnyttjar de frihetsgradern man har i kraft av sin ställning i sportvärlden eller i offentliga sammanhang.
Vi har bevistat UAKs nyårskonsert och som vanligt blir man imponerad av framförandet. Att en kör där medlemmarna gör detta som en fritidssysla är onekligen en bedrift. Att framföra komplicerade körverk i samordning med etablerade musikensembler och solister så professionellt är värt all beundran.

Sen kan man onekligen fråga sig varför man byggt ett konserthus mitt inne i Uppsala med i det närmaste oöverkomliga parkeringsmöjligheter är svårförståeligt. Uppsalas stadsplanerare och politiker har uppenbarligen perspektiv som inte överensstämmer med verkligheten. Men det är klart, har man 600 miljoner i byxfickan eller kjoltyget och som man inte vet vad man ska göra av lusidorerna så bygger man sina egna monument. Lägg därtill ett årligt underskott om ca 20 miljoner.Vem betalar det. Hur vore det att använda kyrkor som mestadels står tomma liksom öde flyghangarer etc. eller åtminstone förlägga skrytbyggena till mer publikvänliga platser varav det finns många i Uppsala med omnejd. Dessutom kunde man roa sig med att informera sig om publicums åsikter. Biljettpriserna indikerar dessutom att lokalerna ifråga är avsedda för en burgen över- och medelklass i medel- och övre medelåldern och de som inte behöver betala för sig.

Enligt vanligtvis tillförlitliga källor lär norrmännen nu yvas över att den norska produktiviteten är långt över den svenska, mest tack vare rika olje- och mineralfyndigheter. Liksom fallet är med Nobels fredspris rör det sig förmodligen om starkt devalverade uttalanden hur man nu vill tolka det.

Efter ett uppehåll beroende av kylan som får de ev. intellektuella ansatserna att avsevärt förminskas har jag efter namnsdagen den 13 januari återupptagit skrivandet i bloggen. Eftersom man numera har tillgång till en så stor mängd av information att det knappast finns något som man inte kan leta upp via youtube, twitter etc. inskränker jag mig till några personliga synpunkter på sådant som man blir engagerad elleer upprörs av. Idag har någon lagt fram en rapport om hur man behandlat fosterbarn i Sverige un 1900-talet och förmodligen fortfarande. En liknande utredning gjordes i Norge och där har regeringen bett om ursäkt för statens handläggning och omhändertagandet av barnen där och därtill kompenserat barnen ekonomiskt. Så icke i Sverige där man i stället på grundval av rapporten tillsätter en ny utredning för att se vad man ev. kan göra. Det vittnar om en oacceptabelt orimlig feghet och administrativ fördröjning Man kan tolka det som en oförmåga att besluta även när ovedersägliga fakta finns klart dokumenterade. Gunnar Heckscher har skrivit någonstans i en lärobok att den ingelligente administratören vet när han/hon ska strunta i en bestämmelse eller tillämpa den. Det inlärt hjälplösa är påfallande hos svenska ämbetsmän och politiker. Det gäller att ha ryggen fri. Bengt Sändh har i en av sina böcker skrivit att bara den som har brutit mot minst tio bestämmelser varje dag kan sova gott. Inte att undra på att så många svenskar sover illa om nätterna.Civilkurage verkar inte vara något som står högt i kurs hos politiker och andra offentliga beslutsfattare.

Har just lyssnat på ett radioprogram i P1 som handlade om hur en 13-årig flicka begick självmord efter diverse placeringar i fosterhem och vårdinrättningar. Lyssnade till samma program tidigare och blev då lika tagen och upprörd över hur amatörmässigt socialarbetare och politiker sköter sina uppgifter eller snarare inte sköter eller klarar av sina åtaganden och åligganden. Att det inte är frågan om enskilda enstaka fall gör det inte mindre upprörande.

I samma nyhetssändning berättas att en f.d. chef för Röda Korset tillsammans med ett antal "entreprenörer" lurat till sig 5-10 millioner av RK och Cancerfonden. Nog är det märkligt hur somliga kan bete sig , allt i girighetens namn. Hur kan man komma tillbaka till samhället med flaggan i topp. Det är kanske bara att vänta på att preskription hjälper dem på traven. Trustorhärvan med Thomas Jisander(världsmästare på att festa) och Joakim Posener(svensk mästare på att leka kurragömma med polismyndigheterna) som plundrade företaget på 700 miljoner och lyckades tack vare svensk preskriptionslagstiftning klara sig helskinnade och med behållna och väl undanstoppade pengar.Märkligt hur saker och ting fungerar t.ex hur man med hjälp av lordtitlar och annat kan klara sig undan det mesta hur ssuspekt det än ka vara.

Den grå vardagen

Det är mycket som händer runtom i dagsläget. Novembervädret förnekar sig inte Nu när dagarna blir allt kortare förväntar man sig eller åtminstone hoppas man på att det ska vara något nytt som gör att man ser mer positivt på tillvaron. Tyvärr blir inte alltid så fallet. En ny svensk EU-kommissionär har utsetts. Av någon anledning som jagh inte förstår är man mer eller mindre tvungen i Sveriges fall att utse en kvinna som kandidat till posten. Den mest kvalificerade nmligen Carl Bildt nämns överhuvudtaget inte i sammanhanget. Det kan ju ligga personliga skäl och viss animositet från en del personer. Det borde inte hindra att man utser den mest kvalificerade och en som vågar sticka ut hakan även i känsliga sammanhang. Ingen torde i nuläget överglänsa honom.
Har just påbörjat en bok om den siste tempelriddaren. Det är närmast en roman men tämligen späckad av händelser som aldrig kan ha inträffat.e Men i en roman får man skriva litet hur man vill. Dan Brown har ju inte precis skingrat dimmorna kring frimureriet och det lär inte denna göra heller för den delen. Idag torsdag har också Jsdan Guillot anklagat Expressen för att de beskyllt honom att vara landsförrädare vilket de inte har gjort. Men det har han sig själv att skylla när han försökt dölja sina kontakter hur oskyldiga de än må vara. Är man "officiell" person får man finna sig i granskning om både det ena och det andra, hur oväsentligt det än må vara.Dagens mest intressanta i SvD var Cornelia Edvardssons krönika. Mankan förb ehållslöst instämma i vad hon anser om svenska DDR-kramande kulturpersonligheter som inte ens har vett att erkänna den korruptiva verksamhet de var offer för. Det är obegripligt. Under en färd genom det gamla DDR kunde jag från Stralsund till Berlin inte se en enda fågel. Om jag inte minns fel så fanns det i Stralsund en köttaffär där det enda som fanns till salu var en mager höna. Att svenska kommunistkoryfeer och andra medlöpare inte observerat något liknande är förvånansvärt. Den enda byggnad i Stralsund som var någorlunda väl bevarad var det hus där Karl XII övernattade under sin ridtur från Bender till Sverige. Det fanns till och med en skylt på huset med guldbokstäver som berättade om händelsen. Vad som i övrigt sig i riket tilldragit senaste dagarna har jag inte födjupat mig in. Att Reinfelt frotterat sig med den ryske presidenten kan väl vara positivt men reser samtidigt en del frågetecken. Man vet ju inte vad som finns i bagaget utöver gasledningan. Den kunde man gärna vara förutan. Vi har haft nog av ryska smällare i olika sammanhang, förr som nu.

Hörde att EU fått en president och en utrikesminister från Belgien resp. Storbrittanien. Vi lär snart få se vad de duger till. Tycker att Reinfeldt klarar sitt uppdrag förvånansvärt bra.

Berlinmuren-dagen efter

10/11
Ägnade en stor del av gårdagen att lyssna på radioprogrammen om Berlinmurens fall. Att samtidigt försöka att följa paneldiskussionen på TV var en aning besvärligt men det gick ganska skapligt. Även om jag med min minislägga anlände någon dag senare upplevde jag det hela som vore det igår.Har tagit del av recentionerna av Birgitta Almgrens bok om svenska förbindelser med DDR, Av innehållet att döma var framstående svenska politiker och stora delar av lärarkåren i svenska gymnasier mer eller mindre köpta av Stasi för att delta i propagandan för detta falsifikat av verkligheten. Att man inte, till skillnad från vad som är fallet i andra länder får ta del av de uppgifter som finns i svenska och Stasi-arkiv om dessa diktaturmedlöpare. Att de fanns ledda av exdempelvis Stellan Arvidsson var väl uppenbart för de flesta, men att det fanns så många inteligenta svenskar med skygglappar är svårt att förstå- eller kanske inte. Det finns svenska samrabetsföreningar med såväl Nordkorea som Kuba för att ta ett par ur diktaturklubben. Att dessutom själv på nära håll upplevt, utan att vara medveten om det faktiska förhållandet, av kollegiala skäl tvungits umgås med nazistkoryfer och kommunistdogmatiker känns inte helt bekvämt. En del har sedermera inlemmats i det svenska finrummets gemenskap. Onekligen ett ödets ironi. (Läs gärna Birgitta Almgrens böcker i ämnet- Inte bara Stasi resp. Drömmen om Norden (Illusion und Wirklichkeit). Att uppenbarligen en del av bekantskapskretsen kan tänkas tillhöra den gruppen känns inte helt OK. Tyvärr ligger kompromissen alltför nära tillhands